Det är verkligen inte en tuff Emilia som sitter bakom skärmen just nu. Har en genomblöt pappershög brevid mig. Jag har inte riktigt greppat det förens nu att min bästavän faktiskt flyttar till ett annat land, flera hundra mil ifrån mig imorgon. Det slog mig nyss att jag inte kommer få se henne, krama henne, gråta med henne eller skratta med henne på 6 månader. Det är väl egentligen inte en så lång tid, men när man älskar en människa så räcker det gott och väl med 1 månad för att jag ska få abstinens. Finns ingen annan som förstår mig så bra som Desse! Finns få personer som jag värderar så högt som henne.

Vill mest av allt bara stoppa flyget imorgon, jag vill stoppa henne från att lämna mig och oss alla andra. Men jag är samtidigt så stolt över henne. Är väl en av få som vet vad hon har fått gå igenom och hur hon mår och känner sig under tunga perioder och att hon faktiskt tar detta steget gör mig så jävla stolt. Jag känner mig som en storasyster som vinkar av sin lillasyster med tårar i ögonen och stolthet i hjärtat.

 

Lycka till hjärtat, jag älskar dig så mycket! ♥